Nyheter


OS-rapport nr 1 från Turin av Ari Ziegler

24-05-2006

OS är en fantastisk schackfest. Över 100 nationer samlas för att göra något de tycker mycket om, nämligen spela schack.


Turneringsdeltagarna bor i samma OS-by som idrottarna gjorde under OS i februari. Man bor i nybyggda men spartanska studentlägenheter som enbart innehåller två bäddar en hurts samt ett klädskåp. Det finns inget kök, eller andra bekvämligheter typ TV. Dock finns dusch. Detta kanske låter avskräckande, men de flesta är nog nöjda med detta utom en del av topplagen såsom Ryssland som förhandscheckade läget och kom fram till att stället var obeboeligt för deras stjärnor.


Man äter mat i något som liknar en skolmatsal, köerna var tidigare 15-30 minuter långa men är nu 5-15 minuter långa. Maten är enkel, men de är bra på att koka pasta. Men jag tycker ändå att stämningen på de flesta håll är god. Det är lätt att klaga på sådant som kunde vara bättre, men betänk att ett OS kostar 30-50 miljoner att arrangera och
att de mesta pengarna kommer från Turins (Piemonte)skattebetalare. I ljuset av detta får vi i schackets värld vara glada att det finns sponsorer som ger schacket en nettovinst. (Jag uppmärksammar också FIATs satsning som väl kostar minst en miljon kronor. Det är annat än vad VOLVO mäktade med i Lag-EM. Här ställer man upp för sin stad!)





Som vanlig i lagschack blir det en del skrällar. Den värsta så långt är väl Marockos seger i första ronden mot andraseedade Indien. Kramniks ankomst (bilden) igår kändes sensationell, alla journalister flockades runt honom även om det fanns spelare som hade högre ranking. Han ser avslappnad ut och skrattar mycket. Han ser ut att trivas. Spelet gick också bra i första ronden då han fick upp en vinstställning efter blott 13 drag. Naijditsch blev så knäckt att han valde att stå över dagens rond.


Det har gått lite knackigt för våra svenska hjältar så långt, men jag ser ändå inga sura miner. De vet att OS är långt och lagkapten Stellan Brynell sprider lugn och stabilitet omkring sig. Jag tror att de kommer att bli starka mot slutet av tävlingen. De är hungriga och vill visa vad de kan.





Laget är lite nykomponerat med Slavko (bilden) och Pontus och det kan ta lite tid innan allt sätter sig. Tiger spelade utmärkt i Sigeman men har förlorat två av två. Kanske är det en liten reaktion vi ser. Han vilar nu, men blir en viktig kugge när vi går in i andra halvan.


Svenskarna är ibland för skötsamma. Sveriges schackförbund frågade om det var OK om Pia och Juan tog med dottern till OS-byn. Inga barn! Var kommentaren från de ibland oflexibla italienarna. Pia valde därför att inte åka. Väl på plats ser man många barn?


Tävlingsförhållandena är i princip idealiska, med en jättestor arena, med gott om plats för spelare och åskådare. Alla bord kan ses från åtminstone 5 meters håll för publiken.


En spännande sak med schack-OS är alla kompetenta ledare som finns på plats. Det finns mycket klokhet och rutin samlad. Det är följaktligen mycket lärorikt att tala med personer som man kanske aldrig hade träffat annars.


Turin är en stor industristad som alltmer går över till en tjänstestad. Den har över en miljon invånare. Om man räknar in stor-Turin så bor här 2 miljoner personer. Staden har inte så spännande arkitektur, men inne i centrum finns mysiga trånga gränder. Italienarna är kända för att klä sig bra och det stämmer i stort sett. Dock är de fantastiska kläderna som stadens klädhandlare bjuder ut dyrare här än i Sverige. Italienarna lägger kanske mer pengar på kläder proportionellt än vi svenskar.


foto: Ari Ziegler