Nyheter


Veckans bok: An Attacking Repertoire for White av Sam Collins

10-05-2005

Den här boken presenterar en repertoar baserad på 1.e4. Huvudkapitlen handlar om Sicilianskt, Franskt, Skotskt, Ryskt, Philidor, Caro-Kann, Skandinaviskt, Pirc/Moderna försvaret, Aljechin, som alla sätts under lupp i 51 modellpartier. Men låt oss diskutera dessa i tur och ordning.



Mot Sicilianskt rekommenderar Collins 2.c3. Jag hör hur vissa av er suckar djupt, men den vanligaste bondestrukturen i denna variant kräver faktiskt att vit spelar aktivt mot svarts kung. Tänk dig bondekedjan c3, d4, e5. I en sådan är svarts kung berövad sin mest naturlige försvarare, då f6-fältet inte är tillgängligt för springaren. Den ger vit mer utrymme men samtidigt sämre struktur vilket tvingar vit att spela aktivt. Summering: Det blir nödvändigt att spela snabbt för att kompensera struktursvagheterna. Tack vare terrängövervikten blir detta förmodligen enkelt.



Franskt: Framskjutningsvarianten. I de klassiska systemen som uppstår efter 4...Sc6 5.Sf3 Ld7 6.Le2 Sge7 7.Sa3 koncentrerar den irländske mästarens rekommendationer sig runt h4, ett drag som vanligtvis ger upphov till intressanta ställningar och så även här. När svart spelar ett tidigt ...Db6 rekommenderar han a3 följt av b4, om inte svart förhindrar det med ...c4. Men att göra det innebär att förlora trycket och flexibiliteten i centrum. Han pratar också lite om hur man kan hantera svarts problempjäs, vitfältslöparen.



Skotskt: svart släpper redan från öppningsdragen greppet om fältet e5 och tvingas därför omedelbart att spela aktivt för att inte hamna sämre. Det finns två huvudvarianter efter 1.e4 e5 2.Sf3 Sc6 3.d4 exd4 4.Sxd4.
4...Sf6 leder in i 5.Sxc6 bxc6 6.e5 De7 7.De2 Sd5 8.c4 som bemöts antingen med ...La6 eller ...Sb6. Här finner läsaren fem partier vilka demonstrerar idéerna i dessa ställningar.
Efter 4...Lc5 finns det en stor mängd teori efter 5.Le3, men med stöd av bland andra Rublevsky, en synnerligen duktig stormästare, föreslår han istället 5.Sxc6. Av övriga svarta fjärdedrag är ...Lb4 en av de mer acceptabla, men enligt författaren är 4...Dh4 bara ett dåligt drag som ger vit stora angreppschanser hur många böcker som än skrivs om ämnet. I Skotskt är det inte lätt att ge några allmänna riktlinjer att följa förutom möjligtvis en. Vit söker ofta en stor strukturell fördel, mer så än i de flesta öppningar, och kan han bara överleva svarts initiativ de första tjugo dragen kan det mer än väl hända att han redan står klart bättre. Men det lönar sig som sagt att kunna teorin här.



Ryskt: Svart står ”klippfast” för att direktöversätta det engelska uttrycket rock-solid. Trots det vinner han en mängd partier, även på den allra högsta nivån. Ja, Ryskt har verkligen utvecklats enormt mycket. Hur gör man då för att få lite liv i ställningen sett från vits perspektiv. Sam föreslår 5.Sc3 efter inledningsdragen 1.e4 e5 2.Sf3 Sf6 3.Sxe5 d6 4.Sf3 Sxe4. Denna variant var ursprungligen en rekommendation av Nimzowitsch men har sedan legat oanvänd ända fram till 2002, då Alexei Shirov dammade av den och övertygande besegrade både Morozevich och Motylev (en stark 2600-spelare) i matchen Världen – Ryssland. Idén är rättfram, vit vill spela Lf4, Dd2 och 0-0-0. Det har funnits stort intresse för varianten sedan dess men vits teoretiska status är ännu utmärkt.



Caro-Kann: Här rekommenderas Panov-Botvinnik, vilket uppkommer efter 1.e4 c6 2.d4 d5 3.exd5 cxd5 4.c4 Sf6 5.Sc3, helt enkelt på grund av angreppschanserna i de isolerade bonde-strukturer som här uppkommer.



Pirc/Modernt: Mot Pirc rekommenderas en variant på 150-angreppet med löparen på g5 istället för e3. Anledningen är att löparen står bättre här i angreppsyfte och också öppnar för f4 följt av e5.


Modernt är mer flexibelt och det finns tre system att räkna med


Svart spelar tidigt 0-0, på vilket vit spelar som i Draken och öppnar h-linjen och "sac, sac, mate!" som Fischer brukade säga.


Svart spelar Sf6 men utan 0-0 och på grund av svarts plan med ett tidigt ...b5 bör vit rockera kort och spela på f4-f5 med angrepp längs f-linjen.


Svart spelar varken 0-0 eller Sf6. Här förordar Collins snabb utveckling med Sf3 och 0-0 för vit. I kapitlet får du också en snabbkoll på ...c6, vilket författaren hävdar är en villfarelse för svart och att vit har enkel fördel.



Skandinaviskt: Här förordas så skarpt spel som möjligt eftersom Sam tycker att öppningen inbjuder till det. Svart måste tappa tid med antingen damen eller springaren för att ta tillbaka bonden. Efter 3. Sc3 Da5 går vi in i huvudvarianten efter 4.d4 Sf6 5.Sf3 c6 6.Lc4 Lf5 7.Se5 e6 8.g4! (författarens utropstecken). 3...Dd6 som varit så populärt på sistone bemöts med antingen 4.d4 c6 5.Lg5 eller en uppställning med Lc4+Se2 och Lf4 som ser logisk ut.
Mot 2...Sf6 spelar du på snabb utveckling med 3.Sf3 som ger dig aggressivt spel.



Trots att Aljechins Försvar är teoretiskt sund har den aldrig riktigt nått samma status som andra öppningar. När världseliten möter den brukar universalvapnet vara 1.e4 Sf6 2.e5 Sd5 3.d4 d6 4.Sf3 och det är exakt vad An Attacking Repertoire for White rekommenderar även till dig. Collins anser att fyrbondeangreppet ger svart motspel, vilket han även får i avbytesvarianten, och därmed passar snabb utveckling in på schemat.



Efter 1.e4 e5 2.Sf3 d6 är vi inne i Philidors Försvar, där svart står solitt om än något trångt. Det finns två val för svart och det finns fyra val för vit. Dessa består av för svart att antingen ge upp e5 med exd4 i något läge eller att satsa på att hålla i e5 helt och fullt. Vits val handlar om var han skall placera sina bönder i centrum; skall han spela dxe5, gå förbi med d5 eller spela c3 och ta tillbaka med bonden när svart slår på d4, vilket är det klassiska tillvägagångssättet. Hur man skall reagera om svart spelar d6-d5? Den sistnämnda möjligheten är inte lätt att hantera då det blir ett oerhört tryck i centrum, och det är oftast den som räknar bäst som rycker åt sig fördelen. Collins fina förklaringar här ger dock kraft att hantera den annalkande stormen.



Till sist är det inte mycket mer kvar än att binda ihop lösa trådar och dessa behandlas i ett eget kapitel som främst visar på korta enkla spelsätt mot Nimzowitsch- och Owens försvar: 1...Sc6 och 1...b6 2...Lb7. Ingenting att vara rädd för, men att veta hur man ska ställa upp sig mot dessa skadar ju aldrig.



Sam Collins medverkar regelbundet som skribent i Chess, British Chess Magazine, Chess Mail och Chess Today. Han är tidigare Irländsk mästare och har vunnit en olympisk guldmedalj.



2004, engelska, 192 sidor




[bokshop]