Nyheter


HUR VINNER MAN PUBLIKENS RESPEKT?

04-05-2005

I väntan på SchackNytt nr 2 som snart kommer ut presenterar vi en artikel från 1:an.


Hur vinner man publikens respekt?
av GM Mihail Marin

Översättning: Robert Spångberg
När jag läste intervjun med Kramnik i föregående utgåva av NIC Magazine, höll jag inte riktigt med om vissa av hans idéer, som kom fram där. Även om jag kan acceptera att en världsmästare har rätt till sin egen vision om händelser och fakta, skulle jag vilja peka på ett ögonblick där Kramnik med säkerhet hade fel.



Vid ett tillfälle sade Kramnik: ”Jag vet inte vad som hänt, varför man under de år vi kan kalla den gyllene schackperioden hade så mycket respekt för schackspelare. Petrosjan och Spasskij spelade inte färre snabba remier än vi, men de var mästerliga och kunde kosta på sig det.”
Jag känner i förbigående ganska väl till Spasskijs och Petrosjans partier och min fasta övertygelse är att deras matcher om världsmästerskapet (under 1966 och 1969) är bland de mest framstående begivenheterna i hela schackhistorien, både från teknisk och spektakulär synpunkt.



Jag bör dock snarare referera till konkreta fakta, eftersom – som jag sagt –subjektivitet kan reserveras de regerande världsmästarna. Av de 47 partierna i Spasskijs och Petrosjans matcher slutade fyra med remi i 25:e draget eller tidigare. Under deras match om 14 partier uppnådde Kramnik och Lékó denna ”prestation” inte mindre än sex gånger! Situationen är likvärdig om vi ser på remier i 20 drag eller mindre: Petrosjan och Spasskij tillät sig att spela så endast två gånger, medan Kramnik och Lékó erbjöd publiken inte mindre än fyra sådana ”mästerstycken”.



Jag tror att resultatet av denna undersökning också är ett tillfredsställande svar till Kramniks tvivel om den högre respekten för dåtidens spelare.

[www.schacknytt.com]