Nyheter


Slutrapporten från NM i Oslo av Susanne Karlsson & Erik Hedman

21-02-2005


Morgonen började
med att vi, Erik och jag, för ovanligheten skull satt på mitt rum. Solen sken och en frisk morgonbris strömmade in genom det öppna fönstret. Där satt Erik i fåtöljen, flitigt planerande dagens göromål. Han som bara några få timmar tidigare hade varit behjälpt av ett par tändstickor för att hålla ögonen öppna.
Omväxlande knastrandes på en färsk ”knasterot” och en mjuk croissant skrev han ner en kom-ihåg-lista så allt skulle flyta på lugnt denna dag.



Frukosten hade redan intagits för länge sedan. Jag hade också hunnit kopiera upp varsitt ex av lördagens rapport till spelarna. Betalningen av alla dessa papper, som vänligt skrivs ut både natt och dag har förresten prutats ner med hjälp av muta [en röd ros köpt på Karl Johanns Gate (bilden) mitt i natten] till den kvinnliga nattportieren. Kanske även Eriks charm spelade en viss roll, för jag behövde bara betala en bråkdel av kostnaden och behöver numera bara vifta med mitt USB-minne för att få tillgång till hotellets huvudkontor tillika dator.




Rond ett har precis börjat
och det känns nästan som att denna dag skulle få sluta lite tidigare. Kanske jag till och med ska få sova några fler timmar i min hotellsäng natten till måndagen. Mötet blev kort och vi traskade över till spelhotellet där våra eminenta spelare befann sig inne i schackets spännande värld.




Jag gav nu order
till min underordnade att han omedelbart skulle påbörja operation protokolljakt från rond 4. Det fattades en hel del, vilka dessutom skulle få vänta på sig tills efter färdigspelad rond. Detta kom också att drabba denne käre schackspelsansvarige på så sätt att han då skulle bli tvungen att jobba dubbelt så effektivt med att få in både rond 4 och 5 från dessa spelare.




Jag återvände till mitt hotell
och beställde frukostpaket till dem som inte ska åka förrän i morgon bitti, ungefär vid den tiden som jag numera är van vid att gå till sängs. Även Peter, som sover sista natten på Perminalen, beställdes det frukostpaket till.
Inga problem, kommer att funka utmärkt känner jag på mig.




Här nedan följer lite smått och gott från dagens schackarena här i Oslo.





Rond 4

Krzymowski, Alfred (bilden) – Grétarsson Steinn, Hjoervar [B25]
1.e4 c5 2.Sc3 Sc6 3.Sge2 d6 4.g3 g6 5.Lg2 Lg7 6.0-0 Sf6
[6...e6 7.d3 Sge7 8.Le3 Sd4 är vanligare.]
7.d3 a6
[7...Tb8 är bättre eftersom a6 endast är nödvändigt om vit spelar a4. Efter Tb8 har den vita löparen fortfarande möjlighet att i vissa varianter förflyttas till a6.]
8.h3
Ett nyttigt drag som tar bort fältet g4 för svarts springare och löpare.
8...Ld7 9.f4?!
stänger in svartsfältslöparen och tar fältet f4 från springaren på e2. Dessutom försvagas vits kungsställning. [9.Le3 med idén att spela Dd2 och byta bort svartslöpare på h6 är bättre och mer i linje med hur vit utvecklat sig hittills.]
9...Db6!?
Svart börjar sikta in sig på den vita kungen.
10.Kh2?!
Detta drag leder till problem. [10.Le3!? var korrekt.]
10...h5
alternativet 10.-0-0 var också tänkbart.
11.Le3 0-0-0
här står den svarta kungen osäkert. Bättre hade varit att rockera kort. [Svart missar ett gyllene tillfälle att förstöra bondestrukturen framför den vita kungen. 11...h4 12.g4? Lxg4]
12.d4?!
[12.Kg1]
12...cxd4 13.Sxd4 Sxd4 14.Lxd4 Sg4+
[Efter 14...Dxd4!! hade svarts strategi triumferat 15.Dxd4 Sg4+ 16.hxg4 hxg4+ 17.Kg1 Lxd4++-]
15.Dxg4
skillnaden som håller vit vid liv är att h-linjen nu förblir stängd.
15...Lxd4 16.De2 Dxb2?!
alltför girigt. [Svart ska undanröja vits dynamiska möjligheter genom att byta bort springaren på c3. 16...Lxc3 17.bxc3 Dc5=/+]
17.Dc4+ Lc5 18.Tab1 b5??
[Enda möjligheten var 18...Dxc2 19.Tbc1 Db2 20.Tb1 Dc2 med remi som följd.]
19.Dxc5+ dxc5 20.Txb2 e6 21.e5 Kc7 22.Se4 c4 23.Sd6 Thf8 24.a4 1-0




Rond 4
Skrondal, Inge – Nithander, Victor [A16]

1.c4 Sf6 2.Sc3 g6 3.g3 Lg7 4.Lg2 0-0 5.d3 d6 6.e4 Sc6 7.Sge2 Ld7 8.0-0 Dc8 9.Sf4
[9.Te1 verkar naturligare.]
9...Sd4 10.b4 c6
[10...a5 skulle effektivt stoppat vits framfart på damflygeln.]
11.Tb1 a6 12.a4 Te8 13.Sce2 Sxe2+ 14.Sxe2 Lh3 15.f3 Lxg2 16.Kxg2 b5 17.Le3 Sd7 18.Db3 Db7 19.Tfc1 e6 20.d4?
en försvagning av den vita bondstrukturen som leder till stora problem.
20...Sb6 21.axb5 axb5 22.c5 Sc4 23.Ta1 d5 24.Dc3 Ta4
svart väljer den positionella fortsättningen. Det fanns dock en snabb taktisk forsättning också. [24...dxe4! 25.fxe4 e5-/+]
25.Kf2 Tea8 26.Txa4 bxa4
Svarts fördel har blivit statisk och vit har ingenting att sätta emot.
27.Ta1 Db5 28.e5 a3 29.Db3 Ta4 30.Lc1 Dxb4 31.Dxb4 Txb4 32.Sc3 f6 33.f4 fxe5 34.fxe5 h5 35.Ke2 Sa5 36.Txa3 Sb3 37.Ta8+ Kh7 38.Lf4 Sxd4+ 39.Kd3 Sb3 40.Sa4 Txa4 41.Txa4 Sxc5+ 0-1




Rond 4
Janse, Rasmus – Blomqvist, Erik [A90]

1.d4 f5 2.g3 Sf6 3.Lg2 e6 4.c4 c6 5.Sh3
[5.Dc2 är ett riktigt jobbigt drag för svart att möta i denna ställning. 5.-d6 besvaras nu med 6. Sf3. 5.-d5 med 6.Sh3.]
5...d6 6.0-0 Dc7
[6...e5!]
7.Sc3 e5 8.e4 fxe4?! 9.dxe5 dxe5 10.Sg5 Lg4 11.Dc2 Le7 12.Scxe4 Sa6
[12...Sbd7? 13.h3]
13.a3 g6 14.Te1 0-0 15.b4 Tae8 16.Lb2 Sxe4 17.Sxe4 Sb8 18.h3 Lf5 19.Tad1 Sd7 20.c5 b6 21.Dc4+ Kg7 22.Sd6 Td8 23.Txe5!
det avgörande slaget, det sista försvaret framför den svarta kungen försvinner.
23...Sxe5 24.Lxe5+ Lf6 25.Sxf5+ gxf5 26.Lxc7 Txd1+ 27.Kh2 Ld4 28.cxb6 Lxf2 29.Le5+ Kg6 30.De6+ Kg5 31.Lf4+ Kh5 32.Lf3# 1-0




Rond 5

Grandelius, Nils – Krzymowski, Alfred [E60]
1.d4 g6 2.c4 Sf6 3.Sf3 Lg7 4.g3 d6 5.Lg2 0-0 6.0-0 c5
[Vanliga är också alternativen 6...Sc6 med idén a6, Tb8, b5.; Eller 6...Sbd7 med planen e7-e5.]
7.dxc5
[Vanligare är 7.d5 som ger vit en utrymmesfördel t.ex 7...Sa6 8.Sc3 Sc7 9.a4 Tb8 10.e4 a6 11.a5 b5 12.axb6 Txb6]
7...dxc5 8.Dxd8
[Ett annat spelsätt är 8.Se5 Sfd7 9.Sxd7 Dxd7 10.Sc3 Sc6]
8...Txd8 9.Sc3 Le6?!
[9...Sc6 och svart har ett tempo mer.]
10.Sb5
[10.Sg5! Lc8 11.Le3+/=; Efter 10.Se5 erhåller svart en liten fördel efter 10...Sbd7! då han har den bättre utvecklingen.]
10...Sa6 11.Sd2 Td7 12.a3 Sb8?!
[Det bästa draget var 12...Tad8!-/+ ]
13.b3?
vit förlorar nu material och svart vann utan problem. [13.Sc3 och spelet är utjämnat.]
13...Se8 14.Se4 Lxa1 15.Sxc5 Sc6 16.Le3 Lf6 17.Sxd7 Lxd7 18.Lxc6 Lxc6 19.Sxa7 Sd6 20.Td1 Sf5 21.Lc5 e6 22.b4 Le7 23.Lb6 Sd6 24.Td4 e5 25.Td3 Sxc4 26.Sxc6 bxc6 27.Lc7 Txa3 28.Td1 Lxb4 29.Tb1 c5 0-1




Rond 5
Hammer, Jon Ludvig – Janse, Rasmus [B06]

1.e4 g6 2.d4 d6 3.Sc3 c6 4.a4 Lg7 5.h3
[5.Sf3?! Lg4]
5...Sd7 6.Sf3 e5 7.Lc4 Sgf6?!
ger vit möjligheten till ett klart fördelaktigt slutspel. [Vägen till utjämning fanns med 7...exd4 8.Sxd4 Sgf6 9.0-0 0-0 10.a5 Sc5 11.f3 d5=]
8.0-0
[8.dxe5! Vit missar den lovande möjligheten 8...dxe5 9.Dd6 De7 10.Dxe7+ Kxe7 11.Le3+/-]
8...0-0 9.dxe5 Sxe5 10.Sxe5 dxe5 11.Dxd8 Txd8 12.a5 Td4 13.Ld3
[13.Ta4 Ld7! 14.Le3 c5]
13...Le6 14.Le3 Tdd8 15.b4 Sd7 16.Tab1
[16.b5 hade gett vit ett stort initiativ på damflygeln.]
16...f5 17.f3 f4 18.Lf2 b6
[18...b5!?]
19.La6 Tab8 20.Tfd1 Lf8 21.axb6 axb6 22.Lh4 Te8 23.Lf1 b5 24.Lf2
och Rasmus accepterade vits remianbud utan större tvekan trots bättre ställning. Svarts klara fördel består av en bättre pjäsplacering. Han kan förstärka sin ställning genom att ta kontrollen över a-linjen. 1/2-1/2




I stället för att sära på schackpartierna fortsätter jag här, trots att det inte kommer i kronologisk ordning.





Före sista ronden
var det bestämt att ALLA, skulle ses i receptionen på hotell Perminalen, det var dags för obligatoriskt gruppfoto. Den som inte kom skulle tilldömas halshuggning för att verkligheten skulle stämma överens med en eventuell inklippt bild. Lydigt och exakt på minuten i tid fanns alla där, till min och Eriks stora glädje. Alldeles lämpligt råkade Jógvan Joensen från Färöarna passera genom receptionen just som vi skulle tåga iväg till utvald plats. Aha tänkte jag snabbt, en vuxen som jag kunde tillfrågas om hjälp att klicka på min kameras avtryckare. Jag handlade på instinkt och han svarade utan eftertanke ja på min enkla fråga.




Vi marscherade iväg
och målet var en trappa bara några hundra meter från spellokalen, denna trappa gjorde det möjligt att få med alla ansikten. Jag menar ingen ska ju få chansen att gömma sig bakom någon annan på grund av olika längd. Många klickande blev det, både från Jógvan och medföljande föräldrar. Det blåste friskare vindar nu än vad det gjort på morgonen, så vi som inte hade ytterkläder kände av detta och gick villigt med på att återvända inomhus igen. Kul med digitalkamera för ingen tänker på att det klickas och klickas så många bilder att chansen att få mer naturliga bilder är helt perfekt. Jag hoppas att det går att få med bilden jag bifogar här i filen jag skickar.




Jag passar härmed på att tacka
Jógvan även offentligt här i rapporten. Nästa gång tar jag gärna kort på Färöarnas gäng, om de vill ha hjälp. Det var skönt att komma in i värmen och återgå till skrivandet igen. Tänkte där jag satt på Eriks säng, fåtöljen var upptagen, att det kanske skulle vara kul att få till en närbild på var och en vid schackbrädet. Tänkt och gjort… jag tog kameran och styrde snabbt stegen mot spellokalen. Mycket folk hade nog tänkt samma sak för där var inte lätt att komma fram.




Jag visste att jag bara hade 10 minuter på mig att fotografera,
jag är nämligen mycket lydig när det gäller att följa en del regler. Nu gällde det att plåta och det snabbt, 10 minuter betyder 1 minut per spelare inklusive förflyttning mellan stolar och vuxna, jag lovar, det är ingen lätt uppgift. Ni som nu följt denna följetång har säkert lärt er att jag är en mycket envis kvinna så jag fixade det, jag hann till och med ta ganska många bilder på varje svensk. Kanske det underlättade att jag bara skulle fånga 9 spelare i kameran, då Amir ju brutit och inte satt vid något bräde. Allt verkade gå som smort, men så upptäckte jag till min förskräckelse att Victor inte gick att finna, han satt inte vid något bräde. Vad skulle jag nu göra, jag som så gärna ville ha en bild att skicka med på varje spelare. Jag kopplade in min falkblick och hittade honom lugnt vandrandes omkring som om han hade all tid i världen. Jag tänkte kvickt att han är ju i spellokalen och vandrar här så han borde ju ha upptäckt att ronden har startat. Inte fick jag fråga honom varför han inte letat upp sitt bräde heller, tystnadsregeln måste ju åtlydas. Jag kopplade åter på supersynen och spanade lite noggrannare på de tomma platserna runt de bord där han tidigare spelat och upptäckte till min glädje att hans jacka i alla fall hittat till platsen där Victor också borde ha suttit.




Victor måste ha känt av mina telepatiska önskemål
om att han skulle skynda sig att slå sig ner, innan klockan klämtade för de 10 minuterna. Sekunderna rusade fram fortare än någon gång tidigare sedan Nils anlänt och äntligen satt han där på stolen, Victor alltså. Motståndaren hade inte kommit och han väntade tålmodigt på honom. Victor log snällt mot kameran och jag fick mina bilder även på honom. Jag reste mig upp från knästående och tittade på klockan – ”Yes, 15 sekunder kvar”. Därefter kunde jag lugnt vandra vidare och fotografera alla som satt i vuxenrummet utanför spellokalen.




Nu närmade sig tiden för slutet
för dem som skulle lämna oss denna dag. Erik och jag skulle gå några sista ärenden och också passa på att köpa flygtågsbiljett till eftersläntarna från Skåne. Vi var nämligen rädda att biljettluckorna inte skulle vara öppnade före 5 på morgonen och ville förvissa oss om en biljett till dem, så de skulle få chans att prova på flygning också denna helg, de hade ju missat det hittills. Biljett inköptes och vi började räkna på hur många barn det gick på varje vuxen som skulle åka de olika dagarna. En ungdom under 16 år fick ju åka gratis för varje betalande vuxen. Ganska snabba i huvudräkning kom vi fram till att det saknades en vuxen för att en av de i ung ålder inte skulle få åka utan egen biljett.




Ärliga som vi är,
och även rädda för att inte få hem alla ungdomar, så gick vi tillbaka till luckan och erkände pliktskyldigt att vi nog behövde köpa en ungdomsbiljett också. Kvinnan i luckan tittade på oss och tyckte nog att vi var lite konstiga, man får ju ha mer än ett barn när man är vuxen, så även de som bara är pappor ibland. Detta innebar i praktiken att Erik skulle bli pappa igen, förut hade han ju Erik och nu skulle han bli far även till Alfred.




Tillbaka till sambandscentralens kärna
igen och återupptagande av arbete vid datorn. Erik insåg snart att det var dags att börja packa ihop sin väska, det gick med en väldig fart, allt för snabbt skulle det senare visa sig. Carl kom upp till rum 701 med tävlingens längsta protokoll, två blad. Han hade suttit vid det bräde som skulle hålla på längst i sista ronden, motståndaren hade varit Bjørn Møller Ochsner från Danmark (slutade 3:a i gruppen) och partiet slutade i remi. Man kan ju tycka att det är lite onödigt att sitta och spela så länge om det ändå inte är någon som tänkt vinna, men det är ju så det går till i schack, eller hur? Carl hade säkert tänkt sig att han skulle vinna, men motståndaren gick inte med på det utan ville också vinna.




Svenskarnas resultat
från dagens matcher och rättelse på rond 1
Tyvärr kan jag inte uppge vilken färg spelarna haft så jag väljer att skriva svensk först.
Rättning från Rond 1
Martin Trost – Høgni Egilstoft Nielsen, Färöarna 1-0




Rond 5

Victor – Sjúrdur Thorsteinsson, Färöarna 1-0
Gustav – Jón Gregersen, Färöarna 0-1
Peter – Gudmundur Kjartansson, Island 0-1
Erik – Alexei Cherstiouk Hansen, Danmark ½-½
Rasmus – Jon Ludvig Hammer, Norge ½-½
Alfred – Nils 1-0
Martin – Anders Hobber, Norge 0-1
Carl – WO 1-0




Rond 6

Victor – Juha Hynninen, Finland ½-½
Gustav – Willy Kristiansen, Norge 0-1
Peter – Jón Gregersen, Färöarna 1-0
Erik – Dadi Ómarsson, Island 1-0
Rasmus – Alexei Cherstiouk Hansen, Danmark ½-½
Alfred – Hjalti Toftum Jógvansson, Färöarna 1-0
Nils – Hjörvar Steinn Grétarson, Island 1-0
Martin – WO 1-0
Carl – Bjørn Møller Ochsner, Danmark ½-½




Nu var alla klara med spelet
och prisutdelningen var utlovad till klockan 7, alltså nästa punkt på programmet, utöver utcheckning. Klockan började gå allt fortare och mycket snart blev det dags för prisutdelning i matsalen. Vi gick mot hissarna och tryckte på knappen.




Hissen kunde bara ta max 5 personer
och vi var fler, så alla fick inte plats samtidigt, vi tvingades åka i två omgångar, lydiga som vi ju var. Nu tänker nog några av er att några till kunde man väl ha klämt in, men ack nej, ni har helt fel för vid ett tidigare tillfälle fick några av oss uppleva att detta inte alls fungerar. Vi var 5 stora och en mindre personer som skulle åka upp till sambandscentralen från våning 2. Hissdörrarna stängdes och vi tryckte på knapp 7. Glada stod vi där och log mot varandra och trodde alla att färden bar uppåt. Döm om vår förvåning då vi upptäckte att vi inte alls åkt uppåt utan i stället fraktats ner i källaren. Samtidigt började en ilsket röd lampa lysa med texten överlast och en vass signal lät i hissen. Dörren öppnades, men vi stod lugnt kvar för det hade ju inte börjat lysa förrän vi var i källaren. Det var säkert något annat som hänt, men så var inte fallet. Pappa Henrik tvingades kliva ur hissen och se dörren gå igen med Martin kvar i hissen som försvann utom synhåll.




I matsalen
var det bara några enstaka personer på plats så vi fick chans att kolla in priserna som stod på ett bord och blänkte i lampljuset. Mer och mer folk uppenbarade sig kring oss och plötsligt var det fullt i matsalen, helt enkelt dags att dela ut dessa fina bucklor.




Yngsta gruppen
fick sina priser först och där vann Anders Tingstad från Norge med 4,5 poäng. Carl och Martin fick varsin medalj för sitt deltagande och alla pristagarna fick snällt stanna kvar där kring prisutdelaren för fotografering. Har de inte förr upplevt hur det är att vara fotomodell så fick de uppleva detta nu. Deras ögon måste ha sett blixtar framför sig en lång stund efteråt, för det blixtrade och fotades för det vilda. Alla ville ju ha en bild på sin deltagare tillsammans med de andra i gruppen.




Därefter
fick alla grupper i tur och ordning sina priser och samma procedur upprepades med fotomodellupplevelser framför ivriga och ibland mycket krävande fotografer. Jag kan själv räkna mig till en av dessa mycket krävande fotografer, vilket säkert en del av de svenska deltagarna kan intyga. Min kamera har följt helgens äventyr för framtida behov och en ganska stor bildbank har det blivit.




Nu tror ni säkert
att jag nästan glömde berätta om någon av svenskarna kom på medaljplats, men jag tänkte nu meddela att vi fick ett guld med oss hem genom att Alfred Krzymowski vann i grupp D, i samma grupp fick vi även ett brons genom Nils Grandelius. Silvret i grupp C knep Rasmus Janse hem och i grupp A tog sig Victor Nithander sig upp på en silverplats även han. Summa summarum tog vi hem 4 medaljer och det ska vi vara stolta för, även om vi önskat fler. Det är faktiskt bra att dela med sig har någon sagt, även om vi inte alltid tycker det är kul. Den stora pokalen för bästa nation totalt gick till Norge – HEJA NORGE. Hoppas de är medvetna om att Sverige nästa år kommer med en frisk grupp och vinner den igen – ”We’ll be back”. Det skiljde bara några få futtiga poäng mellan de olika ländernas totala placeringar och vårt fosterland kom på en god andra plats.




Prisutdelningen
var nu avklarad och alla hade blivit gratulerade, dags att återgå till verkligheten. Vi var många som hade packning, väskor, handskar, jackor och annat smått och gott där inne på huvudkontoret för oss svenskar. Detta gjorde att många hade samlats i och kring denna plats på våning 7. När vi skulle lämna rummet upptäckte Adriana, av en ren tillfällighet, att Erik glömt att tömma sin garderob. En mycket glad Erik packade därmed klart sin väska och vi kunde bege oss ner mot receptionen och nästan gråtande lämna denna vår knutpunkt under helgen, sambandscentralen släcktes därmed ner.




Nere i receptionen
började svenskarna samlas på de två röda sofforna som stod där. Erik betalade en räkning och det togs många ömma farväl. Jag skonade ungdomarna från kramar, men passade på att knipa åt mig en och annan av de vuxna när de var på väg ut genom dörren. Jag önskade trevlig resa och stod där och vinkade förgäves på trottoaren utanför dörren, ingen enda vände sig om och tittade åt mitt håll.




Som tur
var så hade jag en längre stund känt av en aptitretande arom i matsalen. Klockan hade ju slutat ticka och magarna börjat kurra, så jag vände snabbt in igen för att se om det stämde med vad min näsa uppfattat. Jodå, visst var det så för i matsalen serverades det grillad kyckling med ris och bearnaisesås, stackars alla som tvingats lämna Oslo utan mat i magen. Jag hoppas de fick något i magen på flygplanet, för kokerskan hade även känt sig sugen på att ge oss alla ett extrapris i form av nybakad mjuk kaka med chokladglasyr. Jag kan intyga att det var mycket gott och jag åt mig proppmätt, som vanligt. Innan jag senare lämnade matsalen passade jag på att tacka matpersonalen, för deras alltid lika glada ansikten.




Mina steg
vände nu mot spellokalen och då med inriktning till resultatbladen på väggen, för att fylla i de luckor jag hade i min resultattabell. Självklart hade de hunnit plocka ner tabellerna och slängt dem. Däremot fanns det korstabeller på datorn om jag kunde tänka mig vänta, vilket jag självklart kunde, jag hade ju hur mycket tid som helst på mig att skriva rapport, skriva resultattabellen klart, skicka filer till Internet, packa mm innan det var dags att vakna klockan 4 på morgonen.




Det gick absolut ingen nöd på mig
medan jag väntade på korstabellen. Schackspel är ju underhållande och spellokalen var fylld till två tredjedelar av ivriga schackspelare som nästan inte fått prata på hela helgen. Jag kan lova att ljudnivån nu var en helt annan för det spelades blixt, chock och skrattades glatt överallt. Bland annat utmanade Danskarna och Färöingarna varandra, där de satt i en lång rad på var sin sida om brädet. Både vuxna och barn spelade och så lär de göra tills någon säger till dem att det är dags att låsa dörren.




Jag tvingades dock lämna rummet
och gå till mitt tysta, och mycket sköna rum på hotell Millennium. Jag hade ju nästan inte hunnit sova på hela helgen och därför valde jag att halvsitta i sängen och skriva på denna rapport. Tänk att en hotellsäng kan vara så skön och så har jag suttit i en fåtölj i sambandscentralen på rum 701 på hotell Perminalen i stället, jag måste vara tokig. Om någon timme ska jag förhoppningsvis krypa ner och sova en liten stund om jag hinner.
Ja förresten, vi som fick vänta till måndag natt/morgon innan vi fick stiga upp ur sängen, för att bege oss till Gardemoens flygplats tar för givet att Erik ska komma och vinka av oss som flyger via Arlanda på vår hemresa.




Ja i morgon vid den här tiden
har alla svenskar för länge sedan fått återse sitt så hett efterlängtade hemland. Jag hoppas också att några av oss någon gång i framtiden kommer att ligga där i en skön säng, eller var vi nu är då vi drömmer, och drömma sig tillbaka och minnas våra händelserika dagar i Norge den där gången år 2005.
Ja, jag kan inte annat än vara stolt över dessa otroliga ungdomar och vill allra först tacka er för att jag fick följa med som representant för SSF:s skolkommitté och jag hoppas jag får möjlighet att följa med fler gånger.




Jag vill också passa på
att tacka arrangörerna för tävlingen och den snabba responsen på eventuella önskemål. Jag får ju inte heller glömma dessa otroliga människor som arbetade i hotellreceptionen dag och natt, jag vet att de jobbade även natt för då sprang jag ju också mellan hotellen. Vad som än hände så var det alltid samma glada bemötande och jag tror inte att jag är ensam om att känna mig riktigt ompysslad av dessa leende folk.




En sak till
kanske jag kan passa på att tacka för här, och det är vårt utökande av det norska ordförrådet. Jag vet med allra största bestämdhet att i alla fall vi i svenska gänget kan 2 ord till på norska. Det är orden TREKK OCH STYV. När man läser Trekk ska man inte, som man gärna vill tyda det, trycka utan i stället dra. Dra ska man däremot göra när det står styv. Dessa ord stod på dörrhandtag så ni förstår nog säkert vad som hände en hel del gånger i början av vår vistelse i Norge. Inget blodvite uppstod och några allvarliga bulor blev det inte heller. Däremot kan jag lova att det blev många skratt då man stod där och tryckte på glasdörren och ingenting hände förrän någon kom från andra sidan och öppnade dörren mot en….




Vid tangentbordet
Susanne Karlsson, SSF Skolkommitté (själv ikväll)
Ansvarig för inklippta schackpartier – FM Erik Hedman




Ps. Klockan är nu 01. 17 och jag ska vakna klockan 4. Ds



[officiell site]