Nyheter


Ytterligare en strålande rapport från Individuella skol-NM i Oslo av Susanne Karlsson & Erik Hedman

20-02-2005


Erik Hedman (t.v.), lagledare i Oslo
foto: Tapio Tikannen
Rapport från NM
2005-02-19



06.30
tvingade den obarmhärtiga väckarklockan upp halva ledarduon ur sängen. Den andra halvan sover fortfarande djupt, helt ovetandes om att han snart kommer nalkas ett tomt frukostbord. Iskall dusch skyndade på mina steg till 508 där influensafebrige Amir var lovad väckning. Tappert försök till spel i tredje ronden utlovades. En härlig frukost åtnjöts efter att jag tålmodigt knackat och väntat utanför matsalen. Dagens första hinder hade gett sig till känna – matsalen skulle inte öppnas förrän klockan 8, en halvtimme före rondstart.
Envis som jag är lyckades jag övertala kökspersonalen att öppna matsalen på direkten. Hungriga vargar jagar som sagt va bäst!



För lagledare nummer två, som fortfarande sov djupt, började dagen med en vänlig knackning på dörren. Tunga ögonlock vittnade om en kort natt med efterföljande försovning. Han passerade snabbt genom duschen på väg ner till frukosten. Även han hungrig som en varg möttes av tomma fat efter andra vargar som känt vittring av mat i RÄTT tid.




I spellokalen upptäckte spelarna
för första gången att problemlösning inte bara ska lösas av medföljande ledare. Efter första dagens stora poängskörd tvingas några i vår mycket lovande skara känna på nederlag. De ska dock ändå gå ur striden med raka ryggar då motståndet skulle komma att bli av bästa slag. På rum 701, som nu allt mer börjat likna något av en sambandscentral, slet Erik hårt med att vidga synfält, utveckla damflyglar med mera.




Amir, mästerskapets hetaste spelare,
missade, enligt egen utsago ”som vanligt”, att avgöra en vunnen ställning, något som bekant kräver god räkneförmåga. Detta blev tyvärr för svårt då han samtidigt kämpade en inre strid mot influensans grymma verklighet.




Victor, mästerskapets längste spelare
mötte mästerskapets starkaste spelare, Dagur Arngrimsson från Island, säkert årets tuffaste utmaning hittills. Trots en lyckad öppning kunde Victor inte betvinga islänningens spanska försvar. Partiet slutade med förlust för Victor.




Efter en ovanlig sicilianare fick Gustav,
mästerskapets äldste Rockadare, slita hårt för att återta kontrollen av centrum, då han mötte Teemu Pudas från Finland. Det måste ha tagit hårt på krafterna eftersom han kort därefter blundrade bort sin dam.




Peter, mästerskapets gladaste spelare,
och hans motståndare Stefan Randjelovic från Norge spelade skandinaviskt och efter att trycket byggts upp i centrum förflackades spelet snabbt till remi efter en rad avbyten.




I grupp C spelade Erik, mästerskapets snabbaste segrare,
mot den norske favoriten Jon Ludvig Hammer. Trots framgångsrikt förutseende av norrmannens öppningsval redan dagen innan förlorade Erik partiet då hans kung blev fångad av de svarta styrkorna i centrum.




Rasmus, mästerskapets bäste chockstädare,
kopplade tidigt greppet om Rógvi Dragaberg från Island och dominerade länge partiet med ett kraftigt tryck mot den svaga c6-bonden. När den erövrades kom svart dock till motspel och Rasmus klarade sig lyckligtvis ur komplikationerna genom avbyten ner i ett olikfärgat löparslutspel, som slutade remi.




Fjolårets vinnare och tillika mästerskapets melonätare, Alfred
tog på sig en dubbelbonde i öppningen mot Roope Kiuttu, från Finland, och fick med sina centrumbönder stor kontroll i centrum. Ett för hastigt avancemang av dessa gav dock en spricka i rustningen runt kungen, vilket fick alltför ödesdigra konsekvenser.




Nils, mästerskapets sist anlände deltagare,
malde, som svart, sakta men säkert ner sin motståndare, Kasper Bek Aagaard, i ett Aljechinparti som övergick till ett slutet franskt parti.




Debutanterna i den yngsta gruppen, Carl Eidenert och Martin Trost
utgör tillsammans med apportörerna kärnan i rum 701:s sambandscentral. Med bibehållen entusiasm under timslånga partianalyser spås dessa adepter en lysande framtid.




Carl, mästerskapets meste c-bondespelare,
miste sin fördel när Nikita Nossenko, från Finland, lyckades offra springaren på Carls sista bonde varpå partiet slutade remi.




Martin, mästerskapets flitigaste analysåhörare,
grep tidigt initiativet mot Johann Vørmadal, från Norge, och vann lugnt och säkert efter att motståndaren förlorat en kvalité.




Klockan 2 hade arrangörerna anordnat en guidad utflykt till Akershus festning,
på gångavstånd från spellokalen, för dem som ville. Vädret bjöd på ett underbart solsken med plus 3 grader. Över knaggliga gatstenar vandrade en brokig skara som en gåsrad efter ledaren. Det var en mycket duktig guide som visade oss både byggnader och kanoner. Vi fick alla gå in i de mycket små och mörka fängelsecellerna, där det förr hölls minst 20 fångar i varje cell.




Visningen skulle vara en timme,
men när rond 4 startade saknades 5 spelare. Oron spred sig i spellokalen, hade de kanske fått stanna där i fängelsehålorna? Hade de hamnat framför någon kanonkula? Nej, efter 5-10 minuter anlände de, med andan i halsen, till sina platser och lugnet kunde åter lägras över spelarna och deras fans.




Jag själv, som också varit nära att bli inlåst bakom galler i fängelset
tänkte att nu äntligen skulle jag kanske få en liten stund över för att sitta i lugn och ro med alla papper jag ville få i ordning till svenskarna. Jag slog mig ner i det nu helt avfolkade rum 701 med datorn i knäet.




Då hördes plötsligt en hård knackning på dörren
och utanför står en andfådd förälder som undrar om jag är där. Jag hann börja tänka att han kanske skulle berätta att någon ändå lyckats försvinna utan min vetskap eller något annat hemskt. Men nej då, han sa i stället att jag numera var efterlyst av en domare. Mötet för Nordens skolesjakkomité hade börjat och ingen från Sverige hade infunnit sig.




Jag hade helt enkelt beräknat tiden lite galet
och var helt inställd på en något senare tid frampå kvällskanten. Lugnt insåg jag att det inte var tal om trappor utan hiss ner till mötet så jag lommade iväg med siktet inställt på hissdörren. Utanför rum 701 har ett uppehållsrum förvandlats till ett väntrum för analysintresserade svenskar och det visade sig att det var där mötet skulle hållas. Islands representant saknades fortfarande och jag trodde därmed att jag inte anlänt sist till mötet. Det visade sig senare att ingen skulle närvara från Island.




Det var ett intressant möte,
som hölls på engelska. Det beslutades att ett tillägg skulle göras till reglerna gällande betänketiden; att arrangörerna kan välja betänketid som det är idag (40 drag på 2 timmar och 30 minuter för resten av partiet) eller som det är på många stora turneringar runt om i världen (40 drag på 1,5 timmar och 30 minuter för resten av partiet). Nästa år spelas individuella NM någonstans utanför Helsingfors i Finland.




Mötet var snabbt avklarat
och jag kunde därmed lugnt återgå till datorn och mitt arbete där. Nu var visserligen inte rummet lika tyst och lugnt längre för strax innan jag hämtats till mötet hade vår sjukling Amir dykt upp på huvudkontoret på rum 701.




Amir hade insett att sjukdomens klor
rev för hårt i honom och han tvingades därför bryta tävlingen, trots att högsta önskan vore att spela och vinna.




Svenskarnas resultat i rond 4




Grupp A
Inge Skrondal, Norge – Victor 0-1
Grupp B
Gustav – Henry Berg, Färöarna 1-0
Grupp C
Rasmus – Erik 1-0
Grupp D
Hjörvar S Grétarsson, Island – Alfred 0-1
Nils – Roope Kiuttu, Finland ½-½
Grupp E
Nikita Nossenko, Finland – Martin 1-0
Anders Hobber, Norge – Carl 1-0




ROND 4
Nu började åter hungern kännas i magarna.
Lasagne stod på menyn och den härliga doften spred sig i luften hos dem som otåligt väntade på att få stilla hungern. Kön till maten blev plötsligt lång i det ögonblick matsalen öppnades och den fylldes mycket snabbt. Som vanligt bland schacksläktet vill alla ha mat samtidigt och på en gång – nytt ordspråk ”När schackklockan slutat ticka börjar magar kurra”. Det trängdes och knöddes för att få plats så många som möjligt runt borden.




Efter maten var det dags
att återigen äntra rum 701, längst upp i byggnaden. Väntrummet precis utanför fyllde sin funktion, ungdomarna spelade chock för glatta livet. Peter botade sin sorg efter senaste rondens förlust, genom att spela mot Nils så pjäserna flög i rummet.




Erik satte sig i soffan
och fortsatte det intensiva arbetet med att stilla de svenska spelarnas hunger efter mer kunskaper om varför de spelat som de gjort i sina partier.




Först vid midnatt drogs Rasmus
motvilligt tillbaka till sitt rum, för pappa Erik ville sova. ”Nu får nattsömnen sköta de resterande förberedelserna”, sa pappa Erik.




Sambandscentralens personal sover dock aldrig
utan nu startade det allvarliga arbetet med rapportskrivning och undervisning i Words alla kluriga finesser som kan komma till användning i Eriks framtida karriär bland överblivna isbitar och kvarglömda schackprotokoll. Tyvärr lyckades uppdraget inte fullföljas som vi tänkt oss då en del av staben fräckt tagit rond fyras schackprotokoll med sig, för att sova på saken.




Insikten om att lagledaren
bör tillbringa mer tid i spellokalen under rondtid uppstod i exakt detta ögonblick hos min bisittare när han insåg hur lite han mindes av partierna. Rusning till ett av sovrummen i jakt på schackprotokoll resulterade i vägran att vakna och öppna för bisittarens enträgna bankande på dörren. Han upptäcker då till sin glädje att på stolen intill dörren ligger bulletinen för rond tre och han kan återvända glad i hågen och med hedern i behåll till sambandschefen för avrapportering.




Dock noterade undertecknad,
tillika sambandschef, att bulletin för rond 4 saknades och därför gavs en enkel sammanställning på plats reserverad för partikommentarer.




Följande rättelse
när det gäller Martins resultat i rond 1 får absolut inte glömmas att bifogas. Han vann nämligen i rond 1…




Rond 1

Martin Trost – Høgni E Nielsen, Färöarna 1-0



Klockan är nu 04.21 så allt jag kan säga nu är – Over and out!




Susanne Karlsson, SSF Skolkommitté
Schackinformation – FM Erik Hedman




[officiell site]